Vart på besök hos barnmoskan idag, igen. Den här gången lyssnade vi på hjärtslagen på småtjejerna, klämde och kände, mätte o.s.v... Allt såg finfint ut! Jag följde kurvan (magmåttet) fint och hjärtslagen på dom små pickade på som dom ska. Alla värden var också fina. Äntligen lite järn i kroppen!
Rumpan upp? Rumpan ner? Dom små blev väl inte så glada när hon klämde på dom, stånkade emot och kickade tillbaka med småfotarna.

Jag imponerade till och med på barnmorskan, när jag slängde (läs stånkade) mig upp och ner för britsen. Hon tyckte, på riktigt, att jag var förvånansvärt smidig. Haha, jag känner mig inte speciellt smidig som stönar för att vända mig i sängen eller krånglar på mig strumporna.